Hejdå...
Att säga hejdå är aldrig kul. Särskilt inte när man vet att man med största sannolikhet inte kommer få träffa dem man sagt hejdå till någon mer gång.
Idag var en sådan dag. Kl. 6.30 gick jag upp för att krama om alla skolbarn en sista gång innan de skulle åka till skolan. Barn som jag har hängt med under 3,5 månaders tid. Barn som jag har lärt känna väldigt väl. Barn som har fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Kommentarer som ”Varför ska du åka hem?”, ”Nej du ska inte åka hem. Du bara skämtar!”, ”Åh nej, åk inte. Jag kommer börja gråta om du åker” sades under tiden jag kramade om dem. Sen åkte de iväg till skolan och de var utom synhåll.
Igårkväll gick jag och bad för tjejerna. Många av tjejerna berättade att ett utav deras bönämnen var att jag skulle få en bra hemresa och att jag skulle trivas när jag kom hem. Jag blev så rörd när de sa detta. Dessutom ville en av tjejerna sjunga en sång för mig. Hon sjöng en sång som handlade om att jag aldrig kommer behöva vandra ensam. Att Gud alltid kommer finnas där. Även där var tårarna nära att komma för min del.
Tänk att jag har haft möjlighet att umgås med dessa fantastiska barn under några månader. Tacksamheten går inte att beskriva. Barnen och tiden här på Give a Child a Family kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta, det är ett som är säkert! <3