Krügerparken
Då så är jag tillbaks i Margate igen efter 5 härliga och oförglömliga semesterdagar norrut i landet. Den 25 mars tog jag ett flyg mellan Durban-Johannesburg. Väl på flygplatsen blev jag hämtad av en transfer som körde mig till mitt boende som låg 15 min från flygplatsen. Där checkade jag in och fick ett rum som var allt annat än ”enkelt” som det hade stått beskrivit på nätet. Ett stort sovrum och ett badrum med badkar fick jag.
Morgonen den 26:e blev jag upplockad kl. 06.30 vid boendet av en transfer. Sen väntades en 7-timmars lång bilresa från Johannesburg till Krügerparken. Rutten som vi åkte kallas för ”Panorama route” och var oerhört vacker. Vi passerade norra delarna av Drakensberg och fick se fantastiska vyer på vardera sida om vägen. 2 kortare stopp gjordes längs med vägen så man kunde sträcka på benen, köpa någon mat och gå på toa.
Sen blev jag avsläppt utanför Krügerparken. Där kom det en guide och hämtade upp mig. Första sträckan in i parken kunde vi åka minibuss, sen fick vi byta bil till en jeep för att kunna ta oss de 30 minutrarna rakt ut i bushen till mitt boende. Boendet hette ”Africa on Foot” och låg verkligen mitt ute i ingenstans. Väl framme kom en tjej och en kille som jobbade där och välkomnade mig. De bar in mina väskor till mitt rum och visade mig vart jag skulle bo. Fantastisk service redan från start! Jag fick en hydda som hade utomhusdusch. Toaletten var inomhus, men handfatet och duschen var utomhus. Riktigt häftigt boende som jag stortrivdes i!
Redan samma dag som jag kom, på kvällen, så åkte vi ut på första safarituren i jeep. Efter safarituren åts det hemlagad sydafrikansk 3-rätters middag. Alla guider och gäster åt maten tillsammans kring ett långbord och diskuterade dagens safariupplevelser. Den första dagen var vi endast 2 gäster. Sen kom det nya gäster och vi blev 6 st.
Upplägget där jag bodde var som så att varje morgon så gick vi på en walkingsafari (med andra ord en safari där man går till fots). Vår guide gick längst fram med ett gevär och vi andra gick på ett led bakom. 10 min behöll man sin plats i ledet, sen var det dags för den som gick längst fram efter guiden att ställa sig sist i ledet och så turades man om.
Första walkingsafarin som vi gjorde så var det bara guiden, jag och en till gäst. Helt plötsligt så satte sig guiden ner på huk, pekade på marken och sa till oss att det var färska leopardspår här. Min första tanke var att då måste vi gå härifrån. Man är ju inte så dum att man följer spåren. Men vår guide Enok tyckte såklart att vi skulle följa spåren...
Med en liten lätt nervositet i kroppen så följde vi spåren i några minuter, tills de upphörde. Sen helt plötsligt så hör vi hur det prasslar till i ett träd. Ner hoppar en leopardhona. Endast några få meter framför oss. Hon ryter till och med öppen mun så gör hon en manöver framåt mot oss. Vår guide laddar geväret och precis innan han skulle skjuta så vänder sig leopardhonan om och går iväg några meter och lägger sig lite längre bort. Vi alla tre var lite lätt skakiga och i chock över vad vi precis hade varit med om. Man hade kunnat få en riktig schysst bild på leoparden när den låg i gräset några meter bort. Men vår guide sa till oss att detta är farligt och att vi MÅSTE gå härifrån omedelbart. Jag var skakig och hade aldrig i hela mitt liv fått för mig att ta upp kameran och stanna kvar där längre än nödvändigt. När vi gick därifrån så gick jag sist i ledet. Man var ju inte precis lugn av att vara sist i ledet. Ett antal gånger kollade jag bakom mig i hopp om att slippa se en leopard komma efter oss. Tack o lov så följde den inte efter oss… (orsaken att honan hade varit så aggressiv mot oss berodde på att hon ville skydda sin unge).
Efter detta spännande möte så traskade vi vidare, eller snarare kröp. Vi kröp fram mellan buskarna för att komma en elefantfamilj så nära som möjligt. Elefanter kan också bli aggressiva, så man fick inte gå för nära dem.
En annan morgon på vår walking safari så såg vi även en lejonhane komma springandes. Tack och lov inte mot oss, utan åt ett annat håll.
Efter morgonturerna så gick vi tillbaks till vårat boende och åt gemensam frukost ihop. Sen var det fri tid, lunch och fika på dagen. Mellan 16.30-ca 20.00 varje dag åkte vi iväg på kvällssafari i jeep. I jeepen kände man sig betydligt mer säker jämfört med när man promenerade. Första timmarna var det ljust sen blev det mörkt. Under mörkret så satt vår ena guide på en liten stol på motorhuven och lyste med en strålkastare runt om för att försöka få syn på djuren.
Vid 20-tiden var man hemma igen och man välkomnades med en välkomstdrink och en blöt liten handduk så man kunde tvätta rent ansikte och händer. Sen väntade en härlig 3-rätters middag tillsammans kring långbordet. Det var verkligen jätteroligt att sitta tillsammans, äta och diskutera dagens upplevelser med varandra. Detta upplägg gör att man inte känner sig ensam när man reser själv. De andra gästerna kom från Skottland, England, USA och Australien. 6 olika engelska dialekter med andra ord, om man räknar med min engelska och den sydafrikanska engelskan som guiderna pratade. Det var härligt att höra engelska på så många olika sätt. Häftigt att ett och samma språk kan låta så olika. Den skottska engelskan var helt klart svårast att förstå…
I regel gick vi alla och lade oss runt 21.30-tiden på kvällarna. Då fick man bli följd till sin hydda av en guide. Orsaken till detta var att risken var ganska stor att man kunde möta ett djur på vägen till sin hydda. Jag slapp möta djuren på väg till min hydda. Däremot en kväll när jag stod och duschade under den stjärnklara himlen så hörde jag något prasslande på andra sidan väggen. Jag ställde mig på tå och kikade över väggen och där möts jag av blicken från en jättestor flodhäst! Det visade sig sen vara två flodhästar som valde att hålla till runt min hydda på kvällen/natten. När jag skulle somna så befann de sig två meter utanför min ytterdörr. Det kändes lite sisådär att lägga sig och sova när ytterdörrens lås endast bestod utav en liten hasp…
Sista natten sov jag i ”The treehouse”. En trähydda uppe i ett träd som hade tak men inga väggar. En dubbelsäng på översta våning och på marken fanns toaletten. Dubbelsängen hade ett myggnät runtomkring sig vilket kändes skönt. Man kände sig på något sätt lite tryggare med att ha ett myggnät runtomkring sig än ingenting alls. Det var en häftig upplevelse att somna till syrsornas läten och vakna till lejonens rytande. Innan solen gick upp hörde jag även tunga kliv nedanför hyddan. Förmodligen var det en elefant eller en flodhäst.
Så, vad fick jag då se under mina safariturer? Så gott som allt skulle jag vilja säga. Jag har haft riktigt tur. Jag gick in med inställningen att jag inte skulle få se mycket djur. Men efter 6 st safariturer så hade jag fått se The Big 5, mycket lejon, elefanter, zebror, giraffer, vildhundar, olika sorters antiloper, krokodil, kameleont, flodhäst m.m. Jag fick dels möta en leopard till fots och fick även se en annan leopard från jeepen senare på kvällen. (2 leoparder på samma dag!!) Min guide sa att det är en gång i livet man möter en leopard till fots. Så jag hade riktigt tur (eller otur, beroendes på hur man ser på det). Att dessutom stöta på en flock med vildhundar under morgonpromenaden är väldigt ovanligt. Många som bott i området kring Krügerparken under många många år har aldrig sett vildhundar. Jag fick möta dem till fots 2:a dagen… Så mycket tur har jag haft och jag är så oerhört lycklig över att ha genomfört denna resan. Bästa resan i mitt liv och jag vill verkligen åka tillbaks så snart som möjligt igen!
Även denna resa gjorde jag på egen hand och även denna gång hade jag väldigt roligt. Jag träffade många trevliga människor från olika delar av världen som jag satt och snackade med och åt mat tillsammans med.
Resan avslutades med bilresan tillbaks till Johannesburg och så en övernattning på samma boende i Johannesburg igen, innan jag sen tog flyget tillbaks till Durban idag på förmiddagen. I Durban hämtade en av de andra volontärerna mig och vi bilade tillbaks till Margate.
