Vansbrosimningen 2015
Då så var Vansbrosimningen 2015 avklarad och i år fick vi simma hela sträckan. 2 km medströms och 1 km motströms. Mamma & Ulf följde med mig som stöd denna dag. När vi kom till Vansbro hade vi lite mer än 2 timmar på oss innan jag skulle starta. Vi kände oss lugna och var glada över att vi var där i så god tid. Vi gick till tältet för att hämta ut påsen som bl.a innehåller chippet som sätts runt handleden för att registrera tid, simmössa samt en matbiljett. Förra året när jag var här så var det knappt nån kö alls till detta tält. Så vi gick i lugn och ro dit. Men när vi väl kom fram så var det en jättelång kö.
Efter att ha stått i kön i ca 1 h så frågade mamma ifall vi fick gå före i kön och det fick vi. (Som tur var, annars hade jag inte hunnit till min starttid!) Efter att jag registrerat mig och tagit emot min påse med grejjerna i så blev det en snabb powerwalk till starten. Man behöver gå 1,5-2 km innan man kommer till den blåa bron där Vansbrosimningen startar. Jag fick snabbt sätta på mig våtdräkten och badmössan. 8 min innan jag skulle starta så var jag klar. Det blev stressigt men jag hann tack o lov. Lagom tills jag var klar så var det dags för min startgrupp (startgrupp nr 12 med röda badmössor) att värma upp. Några Friskis & Svettis-instruktörer hade hand om uppvärmningen. Svetten rann på kroppen där man stod iklädd våtdräkt och värmde upp i den gassande solen. När klockan slog 12.33 så var det dags att kliva i vattnet som i år var runt 17-18 grader. Det var kallt först när jag klev i, men sen så fick man snabbt upp värmen och det blev en behaglig temperatur.
De första 500 metrarna var riktigt sega då man inte riktigt hade hunnit komma igång ordentligt. När man kom fram till en boj som talade om att det var 2500 m kvar så blev man lite frustrerad. Men sen så lossnade det för mig och jag fick mer energi och orkade simma på. Det var inte så trångt i vattnet i år. Förra året fick jag många sparkar, men i år var det inte alls farligt. Simningen gick bra. Sista kilometern som simmades i motström var seg. Det är en lång raksträcka där man skymtar målet långt långt där framme. Man ser målet hela tiden men det känns inte som att man närmar sig det. Men till slut så kom jag dit och kunde känna mig stolt över att ha klarat av hela Vansbrosimningen. Benen vek sig nästan på mig när jag klev upp på land. Man var rätt trött i kroppen helt klart. Sen väntade en medalj, diplom, varmdusch och god mat.
Mitt mål var att ta mig i mål och att inte stanna längs med vägen. Detta lyckades jag med så jag känner mig väldigt nöjd. Dessutom slapp jag få kramp under loppet. Det var flera stycken som fick kramp och fick ta sig till bryggan som låg längs med banan där funktionärer och sjukvårdare fick hjälpa till. En kvinna låg på bryggan och hade kramp då det endast var 200 m kvar till mål. Måste ha känts riktigt frustrerande!
Nu har jag dessutom fått en tid som jag nästa år ska försöka att slå. Man blir motiverad att simma ett till år när man väl har simmat ett år.
Ett stort tack till Vansbrosimningen för ett väl anordnat evenemang. Riktigt imponerande hur organiserat allt var. Man kände sig trygg under hela simningen då det var sjukvårdare som fanns i båtar och längs med bryggan varannan meter. Ser fram emot att få ta del av denna folkfest nästa år igen!
(Pepp-talk påväg till starten)
De första 500 metrarna var riktigt sega då man inte riktigt hade hunnit komma igång ordentligt. När man kom fram till en boj som talade om att det var 2500 m kvar så blev man lite frustrerad. Men sen så lossnade det för mig och jag fick mer energi och orkade simma på. Det var inte så trångt i vattnet i år. Förra året fick jag många sparkar, men i år var det inte alls farligt. Simningen gick bra. Sista kilometern som simmades i motström var seg. Det är en lång raksträcka där man skymtar målet långt långt där framme. Man ser målet hela tiden men det känns inte som att man närmar sig det. Men till slut så kom jag dit och kunde känna mig stolt över att ha klarat av hela Vansbrosimningen. Benen vek sig nästan på mig när jag klev upp på land. Man var rätt trött i kroppen helt klart. Sen väntade en medalj, diplom, varmdusch och god mat.
Mitt mål var att ta mig i mål och att inte stanna längs med vägen. Detta lyckades jag med så jag känner mig väldigt nöjd. Dessutom slapp jag få kramp under loppet. Det var flera stycken som fick kramp och fick ta sig till bryggan som låg längs med banan där funktionärer och sjukvårdare fick hjälpa till. En kvinna låg på bryggan och hade kramp då det endast var 200 m kvar till mål. Måste ha känts riktigt frustrerande!
Nu har jag dessutom fått en tid som jag nästa år ska försöka att slå. Man blir motiverad att simma ett till år när man väl har simmat ett år.
Ett stort tack till Vansbrosimningen för ett väl anordnat evenemang. Riktigt imponerande hur organiserat allt var. Man kände sig trygg under hela simningen då det var sjukvårdare som fanns i båtar och längs med bryggan varannan meter. Ser fram emot att få ta del av denna folkfest nästa år igen!
(Pepp-talk påväg till starten)
(Precis före starten)
(Sista hundra metrarna innan mål)
